Jag sitter just nu i en VIP Lounge på JFK i New York och väntar på mitt plan, som går 23.30, min tid. Det är dags för hemfärd. Det är väldigt delade känslor, jag vill absolut inte åka hem för det har varit en så fin resa och speciellt New York gör det fysiskt ont på riktigt att lämna. Men samtidigt är jag så fruktansvärt trött. Hela tiden, jag vaknar knappt av mina alarm på mprgonen nu, jag har knappt orkat göra något alls senaste dagarna i New York. Jag saknar min säng, Robin, alla andra som är hemma, jag saknar att kunna duscha med en dusch som har hårt tryck så jag kan få ur allt schampoo ur mitt hår som är tjockt utan att behöva duscha en halvtimme, jag saknar hemlagad mat, jag saknar en vanlig macka med ost eller skinka till frukost, jag saknar min bil, hela min lilla lägenhet, alla mina saker jag inte tog med mig, och att inte "va tvungen" att göra något. Borta är helt underbart men hemma är ändå alltid bäst i längden.

Jag tror att en månads konstant resande i olika tidszoner och stater i USA är alldeles tillräckligt för mig. Nu måste jag få göra absolut ingenting i någon vecka innan jag är på banan igen.

Jag landar 13.10 svensk tid, fredag. Fr.o.m. då kan alla som vill höra av sig till mitt vanliga nummer för då byter jag tillbaka till mitt vanliga simkort.

Pappa ska hämta mig på flygplatsen så förhoppningsvis går det fort hem.

Jag kommer göra färdigt alla inlägg om varje dag inom de närmsta dagarna, jag kommer också göra några allmänna inlägg som sammanfattar lite vad jag upplevt. Jag tror också att mamma har ett inlägg på väg som inte kommit upp ännu.

Vi säger helt enkelt till när vi skrivit färdigt.

Syns om några timmar Sverige!

/Rebecca